"Bryt upp, bryt upp...den nya dagen gryr...oändligt är vårt stora äventyr." 

Med dessa ord av Karin Boye slutade min predikan vid avresekorum ifrån Karlskrona Amiralitetskyrka, "Ulrica Pia". Kielkanalen var en seg historia med många fartyg och långsam fart framåt över slättlandskap i vinterskrud. Kallt och ödsligt. Vi gick ut i ett blåsigt Nordsjön med stötiga korta vågor och det gungade betänkligt ett par timmar ut men lugnade sig när vi gick in i Engelska kanalen. Sjötrafiken tätnade, fartyg runt omkring oss och fint väder där vi såg Dovers vita klippor genom sjödiset. Läser i min skeppsdagbok onsdagen den 17 mars 2010 där vår position var Atlanten utanför Lissabon. Fair winds och CKR rullar mjukt i dyningarna. Läser också att mina sjöben börjar stabilisera sig men också att sjösjukan härjar ombord. Metoderna för att lindra plågorna är legio. Specialtuggummi, plåster bakom örat etc.

Säkerhetsläget skärps också dag för dag. Vi kan inte blogga, chatta, maila hem om vår position när vi är i insatsområdet. Vi går snart in i Medelhavet och sedan är Suezkanalen inte långt borta. Tisdagen den 23/3-10 gick vi in i Cadiz Spanien för att bunkra upp inför nästa sjötörn - Medelhavet.

Med hopp om Fair Winds and following seas går fartygspastorn I hamn.